Regn och ro!

Maken och jag tar det lugnt i stugan. Vädret är regntungt och ger ro till rastlös själ. Jag unnar mig en mental återblick över påsken förra helgen. Förra helgen känns en årstid borta!   

På skärtorsdagen och på vår väg upp mot Gunnarn  invigde vi den nya bron i klyktattarland!   

 

 Väl framme i Gunnarn där syskon och syskonbarn samlats från när och fjärran. Påsken firades sedan I fädrens spår, i dubbel bemärkelse. Fäderneshemmet, och där askan ligger spridd efter mina småsyskons pappa. Minnet minns personen och förr på tiden! En tid med barndomlig glädje och sorglösa dagar. Nu är det vi barn och barnbarn som ensamma trampar marken.

  

Från grönska i Sandviken till snö i norr. Den inre termostaten protesterade men acklimatiserade sig fort och kroppen njöt av den underbara norrländska vårvintern med sol och takdropp. Att äta mat ute, tillagad i murrika är tradition och gott!   

    En underbar påsk att minnas!    

 

Nu blickar jag ut genom stugans fönster. Regnet fortsätter att strila ned men jag har härliga minnen att minnas och stunder att se fram mot!

 Ingrid 

Share

Skriv en kommentar